aldrigmer.blogg.se

Då har vi precis ättit middag hos min underbara pojkvän med hans familj. Det tre rätters och ostbricka. Men Jag hoppade självklart efterrätten. Men det gjorde mig faktiskt inget... jag har kommit över sötsuget ganska så bra nu. Det tog bara fyra dagar eller nåt.

 

Vi åt i alla fall en god biffstek med ugnsstek potatis och lite grönsaker. Innan hade vi haft en liten förrätt bestående av sill. Sen blev det ostbricka med fyra goda hårdostar. Efter det togs chokladtårtan fram och även idag så skulle det trugas och tjatas om jag skulle ha efterrätt. Det är lite jobbigt faktiskt men det är en smäll som jag kanske får ta. Jag VILL ju verkligen lyckas den här gången. Jag har liksom inget alternativ. Då får man ta en period då man avstår efterrätt och andra sötsaker. Men det är ju inte för alltid. I framtiden så kommer jag förhoppningsvis kunna njuta av godis och efterrätter som alla andra. Men jag är inte där riktgt än.

Hej

 

Det här är min historia, den är kanske inte helt unik. Jag tror att många känner igen sig i den men det är många som inte pratar öppet om det. Det är det nu dags för mig att göra. 

 

Jag heter Sophie och är 22 år gammal och jag har kämpat mot övervikt i över 10 år. Jag tror att jag var 10 år när det började eskalerade. Jag har gjort många försök men har kanske aldrig gått in helhjärtat, eller jag har trott att jag har gått in helhjärtat men jag har inte tillåtit mig själv att lyckas. Så jag har omedvetet saboterat för mig själv flera gånger. 

 

Så nu sitter jag här, med en läkardom som säger att jag har på gränsen till för högt blodtryck och en vikt som i tisdags låg på 107,8 kg till mina 1,74m. Som 22 åring!!! Så ska det inte vara. Så nu har jag verkligen ett måste över mig att jag måste göra en förändring. Om jag inte gör det så kommer min hälsa snart att ta ännu mer stryk än den redan gjort. Och jag vill få leva ett långt hälsosamt liv. Jag vill kunna skaffa en familj och då vill jag kunna vara en aktiv mamma. Men fortsätter jag i samma spår som jag gjort hitills så är det bara att glömma tyvärr.

 

Så nu står jag här, på ruta ett igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Men nu kan jag inte längre blunda för verkligheten. Gör jag inget åt det här nu så tvivlar jag på att jag kommer få se min 50 års dag...

 

Så i tisdags kom jag igång igen och har satt ett första mål. -5 kg på sex veckor. Det är ett helt realistiskt mål som jag verkligen tror på. Men det kommer inte bli en dans på rosor, det kommer krävas blod svett och tårar men nu kör vi!