Igår så sket dig sig ordentligt med maten. Tyvärr, jag var på Ikea hela kvällen... Jag kom dit vid halv sju och sen åkte vid där i från 23:00!! Tyvärr så hade jag inte hunnit äta innan vi åkte dit så jag var tvungen att äta i bistron där du kan välja på korv eller pizzaslice... Det är ju inte optimalt så jag slutade på ett överskott på kanske 200 kcal vilket får ses som ok. Jag stod emot att köpa glass eller kanelbulle, även när blodsockret dippade ordentligt och jag var trött och nästan lite grinig.
Men idag så tar vi nya tag och jobbar på. Allt med kosten känns ändå förvånansvärt bra. Jag tänker på vad och hur jag äter och försöker att mäta väldigt mycket så att jag får en så rättvis bild som möjligt. Jag förstör bara för mig själv om jag "fuskar" i loggboken... Jag tycker ändå att det känns bra med kosten och det går lättare än jag hade förväntat mig att börja om igen. Det är nog för att jag har läkardomen hängande över mig...
Ikväll så är det hårdträning igen som gäller. Det är lite medecinboll och lite allmän styrka och sen så är det avslutande intervalllöpning av den värsta sorten. 6x 200m på cirka 80% av maxfart med 3 min vila imellan... Det är med andra ord springa tills du spyr för att du inte har något kvar i kroppen lopp... HUR F*N ska jag orka det i kväll efter bara 5 timmars sömn i natt?? Det får gå som det går helt enkelt.
Nu har jag invigt mina nya lättviktsjoggingskor :) De var så sjukt sköna att springa mina intervaller i... Min fötter har aldrig kännts så lätta ;) Men det satt långt inne det här passet... I två och en halv timme så har jag kämpat på. Och då var jag tyvärr tvungen att ta bort cirka 45 minuter av passet för att mina knän inte pallade med... Min tränare är verkligen galen. Så himla tungt var det. Frivändningar och bänkpress med belsastning upp till 80% av vad jag max orkar lyfta... Det är tungt! Men jag försökte ignorera att kroppen sa att den inte orkade och bara körde på en då. Under intervallerna så var det bara vilja som fick mig att orka springa den sista... drygt 900 kcal brände det här passet bort så det är ju kanon verkligen.
Tyvärr så har det inte gått riktigt lika bra med maten idag tyvärr... Idag är första gången som jag har hamnat över mina 2400kcal som mitt dagsintag ska ligga på för att jag ska nå mitt första mål på -5 kg till 6/5. Idag slutade jag på ca 2600kcal...Jag underskattade hur många kcal det var i korvstroganofen som jag hittade i frysen som jag hade lagat innan jag började på en ny kula...Men så jag har ju egentligen inte hamnat plus med tanke på hur mycket jag tränade MEN jag försöker att låta bli att äta upp de kalorierna som jag förbränner... DÅ går det ju bättre att gå ner i vikt när det jag tränar bort kan gå direkt in på fettdepåerna.
Men jag är ändå mycket nöjd med min dag ändå. I still stand strong against the sugar!
... Men det är tisdag och det betyder ju att man får en extra ledig dag den här veckan och det blir en kort arbetsvecka :) Väldigt skönt tycker jag :) Jag har precis insett att min träningsplan för den här veckan kommer spricka... Jag hade tänkt träna imorgon men jag måste åka till Ikea efter jobbet, så jag får helt enkelt ta det passet idag. Jag får inte börja bojkotta redan... och om jag inte följer min tränares program så kommer varken viktminskningen eller tävlingssäsongen gå speciellt bra... Jag har precis återupptagit kulstötning igen så nu ligger vi i hårdträning inför tävlingssäsongen...
Men veckan ska nog gå bra den också, det tror jag. Jag måste bara se till att lägga lite tid på att plugga på högskoleprovet också... Jag ska ju skriva det på lördag...
Det gick ju bättre än jag hade vågat tro. När vågen hade blinkat klart så stod det minus 1,5kg på vågen. Det är en viktminskning på 1.4% SÅ himla skönt. Det känndes väldigt rättvist för jag har kämpat mot sockret den här veckan. Och jag har vunnit! Det är en bra start men jag har ju långt kvar. Men den här gången så ska det banne mig gå, Det måste!
Idag kan man inte säga att jag har varit lat idag direkt, det har dessvärre inte blivit någon träning. Men jag har hjälpt min pojkvän att flytta idag. Så det har burits kartonger och packats upp och möblerats och allt vad det har gjorts. Men det är väldigt fint här nu och jag tror att han kommer få det super här :)
Det blev dock lite thaimat idag, bättre än pizza men fortfarande inte det bästa man kan äta dirket. Men dagar som idag är det fortfarande ok, så länge det inte blir en vana
Då har vi precis ättit middag hos min underbara pojkvän med hans familj. Det tre rätters och ostbricka. Men Jag hoppade självklart efterrätten. Men det gjorde mig faktiskt inget... jag har kommit över sötsuget ganska så bra nu. Det tog bara fyra dagar eller nåt.
Vi åt i alla fall en god biffstek med ugnsstek potatis och lite grönsaker. Innan hade vi haft en liten förrätt bestående av sill. Sen blev det ostbricka med fyra goda hårdostar. Efter det togs chokladtårtan fram och även idag så skulle det trugas och tjatas om jag skulle ha efterrätt. Det är lite jobbigt faktiskt men det är en smäll som jag kanske får ta. Jag VILL ju verkligen lyckas den här gången. Jag har liksom inget alternativ. Då får man ta en period då man avstår efterrätt och andra sötsaker. Men det är ju inte för alltid. I framtiden så kommer jag förhoppningsvis kunna njuta av godis och efterrätter som alla andra. Men jag är inte där riktgt än.
Hej
Det här är min historia, den är kanske inte helt unik. Jag tror att många känner igen sig i den men det är många som inte pratar öppet om det. Det är det nu dags för mig att göra.
Jag heter Sophie och är 22 år gammal och jag har kämpat mot övervikt i över 10 år. Jag tror att jag var 10 år när det började eskalerade. Jag har gjort många försök men har kanske aldrig gått in helhjärtat, eller jag har trott att jag har gått in helhjärtat men jag har inte tillåtit mig själv att lyckas. Så jag har omedvetet saboterat för mig själv flera gånger.
Så nu sitter jag här, med en läkardom som säger att jag har på gränsen till för högt blodtryck och en vikt som i tisdags låg på 107,8 kg till mina 1,74m. Som 22 åring!!! Så ska det inte vara. Så nu har jag verkligen ett måste över mig att jag måste göra en förändring. Om jag inte gör det så kommer min hälsa snart att ta ännu mer stryk än den redan gjort. Och jag vill få leva ett långt hälsosamt liv. Jag vill kunna skaffa en familj och då vill jag kunna vara en aktiv mamma. Men fortsätter jag i samma spår som jag gjort hitills så är det bara att glömma tyvärr.
Så nu står jag här, på ruta ett igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Men nu kan jag inte längre blunda för verkligheten. Gör jag inget åt det här nu så tvivlar jag på att jag kommer få se min 50 års dag...
Så i tisdags kom jag igång igen och har satt ett första mål. -5 kg på sex veckor. Det är ett helt realistiskt mål som jag verkligen tror på. Men det kommer inte bli en dans på rosor, det kommer krävas blod svett och tårar men nu kör vi!
